Hönsens entré på torpet

Nu är dom äntligen här! I lördags hämtade vi en tupp på Hemsön och två hönor i Stigsjö. Alla Hedemorahöns så klart, som vi hade planerat. Färden gick bra och hönsen sa inte så myckte, nått litet skrock då och då bara. Vid hemkomsten blev det däremot stora ögon. Dom gick runt och glodde på varandra ett tag sen så var det bra med det och familjelivet kunde börja. Tuppen har fått namnet Mr Tweedy och hönorna heter Helga (svart m brun krage) och Hillevi (svart). Helga visade sig vara en riktig myspropp och satt lugn och stilla i allas knä och lät sig klappas. Hillevi är lite mer reserverad och går runt och låter som en liten kattunge ungefär. Hemskt gulligt. Tuppen är lugn och snäll men kanske inte nån knähund...än iaf. På söndagmorgon var spänningen stor på om vi skulle få vårt första ägg. Det fick vi...men tyvärr hade hönan (vem det nu var) inte behagat att gå ner från sittpinnen för att värpa så ägget låg i bitar på "bajsskivan". Jaja, alla kan ju göra misstag. I går, måndag, däremot fick vi ett helt och mycket vackert ägg som C mumsade i sig till frukost imorse. Högtidligt var det ska ni veta! Hönorna verkar trivas och sprätter runt som hönor ska, både inne och ute. Idag gjorde dom sin längst utflykt hittills under ett lågmält kacklande och blängande. Mycket underhållande att se på! Imorgon ska vi hämta några hönor till. Det blir också en svensk lantras, nämligen Åsbohöns. Vet inte riktigt hur många det blir men iaf två är det väl tänkt. Sen får vi se vad vi fyller på med eftersom. Det är iaf ett som är säkert, det är riktigt roligt att vara hönsägare och väldigt rogivande att bara sitta och småprata med dom och se vad dom hittar på. Hundarna går och blänger lite fundersamt på sina nya hyresgäster och katten Holmfrid gör stora ögon men håller sig på behörigt avstånd.

Hon väntade och väntade..

Känner ni hon som väntade ihjäl sig? På lördag ska vi äntligen få hämta dom första hönsen. Det blir två hönor, en svart med guldfärgad hals och en brun som får inviga hönshuset. Har hittat en tupp också, eller rättare sagt två. Får se vilken vi ska välja. En är svart med vit "man" och en är vetefärgad. Har inte sett några bilder så jag vet egentligen inte hur dom ser ut, det får bli en spännande överraskning! Får se om vi hittar fler Hedemorahöns inom en snar framtid annars blir det nog en annan ras på övriga damer. Huvudsaken att tuppen är en Hedemora så vi kan få några renrasiga kycklingar. Eftersom de verkar vara otroligt svåra att få tag på så kan man ju kanske sälja några och få pengar till...en godispåse kanske. Hittade en bild på Blocket som jag bara måste visa. Den sötast ankungen i världen mest troligt. Vilken hållning! Och vilken mystisk kroppsform....

Nu inväntar vi lördagen med spänning!

Flykten till hönsgården

Nu är den äntligen klar! Tog en hel dag att bygga och fint blev det. Hade tänkt göra den större men det gick inte att få ner stolpar i backen pga sten, sten och åter sten..så vi fick ge upp och minska ner lite. Men tanken är ju att dom ska få gå lösa så mycket som möjligt så det kanske inte gör nått...vi får se vad hönorna säger.

Hönshuset klart!

Äntligen så är hönshuset klart för inflytt! Det tog tre hela dagar att färdigställa och fint blev det, tycker jag iallafall. Som ni kanske minns så var hela rummet fyllt med skräp och bråte och inte minst 2000 spik som satt i väggarna. När allt det var borta spacklade jag igen hål och springorna mellan träskivorna på väggarna. Efter lite funderande bestämde jag mig för att måla väggarna med kalk istället för vanlig färg. Vanlig färg blir iofs finare och jag hade ju tänkt måla nedre halva av väggen grön och resten vitt men...det bidde inte så. Kalk har ju den fördelen att småkryp inte trivs där och dessutom är det ju vansinnigt billigt i jämförelse med färg. Jag köpte 25 kg kalk på Granngården för 169 kr! Det kommer att räcka i evigheter! Jag tror inte jag använde 1 kg ens till hönshuset. Bara att blanda med vatten och pensla på. Fast det är ju inte så kul att måla med kalkfärg eftersom det ser ut som man penslar väggen med lervatten...fast det blir ju bättre när det torkar som tur är. Efter att allt var målat så byggde jag en nätvägg så att det blev en liten farstu innanför dörren där jag kan ha foder och spån. Gångplankor snickrades ihop och förseddes med "trappsteg" av pinnar jag hittat i skogen. Samma sak med sittpinnarna, tog helt enkelt yxan och gick till skogen. Tycker det är finare med naturliga pinnar sen så tror jag hönorna tycker bättre om det också. När pinnarna behöver bytas är det bara att hämta nya, alldeles gratis, i skogen igen. Golvet som är av trä klädde jag in med byggplast (dubbelt lager) så att det inte ska suga in skit och fukt i golvet så det blir förstört. När det är dax för storstädning är det bara att riva ut allt och lägga in nytt. Finemang! Tanken är att hönorna ska gå in och ut genom fönstret som ställs upp, då slapp jag också kapa hål i väggen, som är ca 50 cm tjock. Puh! Så här ser det färdiga hönshuset ut och såklart mina hjälpredor som varit med heeeela tiden (bilderna i oordning som vanligt...skit Blogger!):

Nu är det bara att jaga rätt på hönor som är till salu, något som visat sig inte vara helt lätt. Hälsade på grannarna nere i "Gropen" härromdan som har tre Hedemorahönor och en tupp. Dom var superfina!! Hönorna ser så snälla ut och har jättefina färger. Vill ha hem hönor nu! Så här kan dom se ut, finns i många olika färger. Helst skulle jag vilja ha en av varje :)

Stålfarmor!

Idag är jag lyckligare än jag kan minnas att jag varit på väldigt väldigt länge! Molly har opererats för sin livmoderinflammation och allt har gått bra. Lämnade henne imorse kl 08 och har sedan dess vankat av och an och våndats. Det är ju inte bara själva narkosen som är riskabel, veterinären visste ju inte heller vad dom skulle hitta när dom öppnande henne eftersom hon har en hel del juvertumörer. Risken fanns att det skulle ha spridit sig till livmodern eller därikring och omöjliggjort en operation. Men strax efter kl 15 ringde veterinären och meddelade att allt gått bra och hon hade varit ute och pinkat och var inte alls nöjd med att vara kvar på sjukhuset. Lyckotårarna rann i strida floder kan jag säga! Gud vilken lycka! Snart får vi hämta hem henne och sen så är det bara den vanliga gammeldomen som kan sätta pinnar i hjulen. Aldrig mer oroa oss för livmoderinflammation, skendräktighet och konstiga löp. Personalen på Sundsvalls Djurklinik är helt underbara och ska ha all världens tack för stöd, råd och fantastiskt bemötande!!

Idag skiner solen!!